lördag 20 oktober 2012

Vi fastnade vid tv:n

Prinsessan skriver.

Ibland känner jag mig så himla mossig och tråkig. Jag känner mig som "morsa på stan" och inte den frigjorda milf som närmar sig 40 och som jag föredrar att se mig själv som.

Jag och Älsklingen tittade på Fråga Olle häromdagen. Vi tycker mycket om programmet, men anser nog att det blivit lite väl "rakt på". Det är inte mycket som lämnas åt fantasin numer.

Mannen som låg på ett hotellrum och pentrerade sig själv med gigantiska dildos väckte mer skräck än nyfikenhet om jag säger så. Jag kikade på Älsklingen under detta inslag och hans min var obetalbar. Jag har nog aldrig sett honom så rädd förut...

Vi dömer inga. Tycker män om analsex ska de ha analsex. Tycker man om att leka med XXL dildos anser vi att man ska göra det. Oavsett om man är man eller kvinna. Givetvis.

Det som inslag som fick mig att känna mig som en mamma, var det med det unga par (tror hon var 22) som fattat tycke för att ha sex med andra. Jag och Älsklingen har också valt en livsstil där vi ibland bjuder in andra till vår säng. Så jag går på minerad mark just nu. Absolut.

Jag förstår mycket väl tjusningen med att utforska sitt sexliv. Jag förstår bara inte hur så unga människor hunnit utveckla sitt sexliv så fort. Sedan jag förlorade oskulden har det varit en lång resa till den punkt vi befinner oss på just nu. Jag tror att de flesta i vår ålder håller med om att den sexuella utvecklingen för unga går oroväckande fort?

Är jag skenhelig och full av dubbelmoral som känner oro för detta unga par? Ja, det är klart att jag är!

Låt gå för att de experimenterar och utforskar sitt sexliv! Det är klart att jag inte har med det att göra. Jag ska inte bry mig om vad andra gör i sina sängar! Den här "morsa på stan" attityden passar inte mig. Jag ska genast sluta.

Men jag föstår inte VARFÖR de ställer upp i detta program utan att låta sig pixlas till anonymitet?

Det är inte så att jag tycker de har någonting att skämmas över. Jag menar bara att detta oblyga outande av sin sexualitet är en aning naivt. Folk dömer så lätt. De har utsatt sig för onödiga risker att dömas av grannar, arbetskamrater, släktingar och andra under en lååååång tid framöver. Helt i onödan.

"Fifteen minutes of fame" gör ingen lycklig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar