En lyx

Jag vägrade Prinsessan sex igår kväll. Jo, jag känner mig lite rutten som inte gav henne den utlovade orgasmen.

Men det finns en känsla av lyx att kunna säga nej till sex med vetskapen om att man kan få sex precis när man vill och hur man vill.

Jag har tidigare levt i några förhållanden där sex var något man nästintill gett upp hoppet om. Det innebar någon sjuk form av förpliktelse för att hålla det patetiska samlivet i en nivå av att inte dö helt. Men om man skall vara ärlig så handlade det inte om att förhållandet skulle vara levande, utan snarare att det inte skulle dö, vilket är en stor skillnad.

Min lyx med Prinsessan är att oavsett vad jag än skulle föreslå, så vet jag att hon skulle göra det för min skull. Det är inte säkert att hon skulle jubla över idén, men hon skulle förmodligen säga: "Visst, om du vill pröva det så prövar vi det".

Prinsessan vet att jag skulle göra detsamma för henne. Vi tycker i grunden att nej är osexigt.

Nu är det så att om Prinsessan skulle föreslå att jag blir tagen bakifrån av en man i gummimask med dragkedja för munnen och bli piskad samtidigt av en domina, så skulle jag naturligtvis säga nej, men där är fördelen att ingen av oss vill förändra det faktum att jag är dominant och hon är undergiven. Allt annat är osexigt för oss båda.

Igår sa prinsessan nej till att dressa upp i sina nya underkläder och jag sa nej när vi gått och lagt oss och Prinsessan började gnida sin lena fitta mot mitt lår.

1-1 i antal nej, men det finns inga sura miner, ingen besvikelse. Bara fullständigt avslappnad attityd till sex och njutning. Vi skrattade tillsammans, pratade och somnade i varandras armar.