D/S

Prinsessan skriver.

Jag är i hjärtat undergiven. Vilken tur att min Älskling är dominant till sin läggning. Fast jag är nog mer ug än han dominant om jag uttrycker mig så. För mig har våra roller blivit en viktig del av vårt gemensamma liv. Det har det nog blivit även för Älsklingen.

Våra roller är fasta. Jag skulle omöjligen kunna låstas vara dominant. Det skulle döda lusten. Lika avtänd skulle min Älskling bli om han skulle behöva agera ug. Det ligger helt enkelt inte för oss.

Jag har redan konstaterat att dessa roller blivit en viktig del av vårt samliv. För mig har det nog blivit lite viktigare än för Älsklingen? Jag kan känna vad som bäst beskrivs som ett begär efter att bli dominerad av min blivande make, min Älskling. Det värker i mig efter hårdhänt behandling och lydnad. Jag är förvånad själv för hur stark denna längtan blivit.

Jag njuter av att han bestämmer vad jag ska ha på mig och vilken frisyr jag ska ha. Det är sexigt. Dock är det så att Älsklingen är den ende på jorden som får dominera mig. Om någon annan skulle försöka sig på att "kuva" mig skulle det sluta i katastrof.

Det är klart att jag är tacksam för att vi är varandras motsatser i detta. Att vi är synkade i våra roller. En krock hade inneburit att vi fått lägga dessa "lekar" åt sidan. För att "turas om" att vara ug respektive dominant hade inte fungerat för oss.

Fungerar det för någon?