Beundran eller?

Prinsessan skriver.

Var går gränsen mellan beundran, sjuk beundran och stalker?

Är sanningen inte mer komplicerad än att då jag och Älsklingen faktiskt tycker att det börjar bli obehagligt så har gränsen passerats med marginal?

Känns det sjukt så är det sjukt. Är jag rädd så är det otäckt.

Det är läskigt med människor som inte fungerar som förväntat. Jag känner mig otrygg i situationer där personer inte är kapabla att läsa och förstå sociala koder.

Som tur var är dessa sociala icke-talanger i minoritet. Det känns tryggt.