Vi börjar bli luttrade

Prinsessan skriver.

Vi lever ett skönt, porrigt och lagom kinky liv. Denna sommar blir nog en sexig historia. Flera möten planeras och hoppas på.

En kvinna, ett par, ett par till, ytterligare en kvinna...

Och så en extrakille? Det visar sig. Just nu känns det dock tämligen motigt.

Vi är inga duvungar längre. Älsklingen har passerat femtio och jag närmar mig fyrtiostrecket med stormsteg. Vi har levt och vi har strulat till det. Vi känner igen lögner när vi ser dem.

Min bästa väninna är enormt snygg, framgångsrik i sitt yrke - och singel. Egentligen är hon mer än nöjd med detta, även om det givetvis känns lockande med lite romantik.

En och annan idiot har försökt sig på att ljuga ihop historier för henne. Då är Älsklingens kunskap om vilka lögner och vilket beteende en icke-seriös kille har fantastiskt bra att ha.

"Nej, han är inte blyg". "Nej, han är inte singel." "Nej, han är inte intresserad." "Nej, han är INTE ärlig!"

Om min väninna har fått sig en och annan "reality-check"...

Jag funderar seriöst på att ta med mig min väninna till en swingersklubb någon gång. Jag kan sitta i baren och vara "förkläde" om hon skulle känna att det vore skönast om jag inte såg henne "in action". Där skulle jag sitta och vara nöjd med att hon fick det kravlösa och sköna sex som hon faktiskt vill ha och förtjänar.

Jag och Älsklingen börjar bli luttrade swingers. Vi känner igen lögner. Vi kan oftast avgöra om en profil är äkta eller ej. Vi kan läsa mellan raderna och avgöra huruvida folk är seriösa eller inte. Vi kan skilja på misstag och lögner vid det här laget. Vi har lärt oss att de som krånglar eller missbrukar ett förtroende en gång kommer göra det igen. De väljer vi numer bort.

Så, hur svårt kan det vara att vara ärlig? Ärligt?