Prinsessan skriver.
Jag är någons exhustru. Jag törs lova att om ni frågade min exmake om hur jag var i sängen så skulle han nog aldrig sluta beklaga sig. Jag kan garantera att vi båda var enormt missnöjda med det sexliv vi hade (eller inte hade).
Fråga min Älskling om hur jag är i sängen, och han skulle ösa superalitiver över mig, min person, min kropp, min mun... Ni fattar?
Har någon av de fel eller rätt?
Nej. Givetvis inte. Med fel man var jag ingen bra kvinna. Med rätt man är jag en fantastisk kvinna. Jag och Älsklingen tar fram det bästa i varandra.
Vi ger varandra kärlek, respekt och trygghet. Med Älsklingen vågar jag njuta av sex. Jag törs berätta om mina innersta drömmar för jag vet att han inte kommer fnysa åt mig och få mig att känna mig dum eller äcklig.
Till Älsklingen vågade jag erkänna om mina hemliga fantasier om att få min anal upptäckt och att jag hade fantasier om att bli tittad på. Han mötte mig i mina drömmar, och även om han aldrig hade funderat på att gå på swingersklubb tidigare var han tillräckligt "open-minded" för att ge det en chans.
Om Älsklingen hade reagerat annorlunda då jag öppnade mig om mina swingersdrömmar, och fått mig att känna mig dum eller till och med äcklig, då hade jag nog knappast vågat berätta om mina analdrömmar heller? Vi hade med största sannolikhet haft ett sexliv som sett annorlunda ut?
Jag tror att ärlighet och trygghet är två stöttepelare i sexet som man inte kan vara utan. Känner jag inte mig trygg - så kan jag inte njuta fullt ut.
När tryggheten infinner sig och när det inte finns någon som helst tvekan om att Älsklingen älskar mig till fullo så kan ingenting skrämma mig eller hålla mig tillbaka.
Ibland får vi mail från personer som är allt annat än tillfreds med sina sexliv. Inte så sällan har dessa sökt sig till nätet för att försöka hitta tillfredsställelse där utan sin partners vetskap. Vi dömer ingen för det, men är övertygade om att sex och samlevnadsproblem är bägges problem. Det är inget man löser på egen hand.
Som amatör tror jag att det första steget till ett sexliv som är tillfredsställande är att våga berätta förs sin partner om vad man vill, drömmer och fantiserar om. Eller. Våga lyssna utan att döma. Våga vara "open-minded".
Man får nog ofta det kärleksliv man förtjänar? Väljer man att låta navet i kärlekslivet utgöras av ärlighet, respekt och lyhördhet inför sin älskades behov och känslor har man nog de bästa förutsättningar för ett fantastiskt sex- och kärleksliv?
Med det sagt tror jag att om man väljer att ljuga för, eller stänga av och ignorera sin partner så är det ett val åt precis andra hållet, och ett val som säkerligen kommer ge ett annat resultat. Det är i alla fall min erfarenhet.
Det är sorgligt att läsa inlägg på exempelvis familjeliv och inse hur hårt somliga vill styra sin partner. Ibland verkar det som man/hustru relationen har blivit en föräldrar/barn relation där förbud, hot och slutligen bestraffning blivit legitima medel för att exempelvis hindra sin make att kolla på porr.
Den dagen då vi slutar vara ett älskande par och istället anammar attityden av föräldrar/barn så är jag övertygad om att erotiken dör - precis som respekten till den andra.
Min Älskling är min man. Jag är hans hona, och jag njuter av att dela mitt liv med en stark och drivande man. Med honom får jag vara den kvinna jag vill och njuter av att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar