Tack, men nej tack

Prinsessan skriver.

Vi tänkte på en sak igår, jag och Älsklingen. Det handlar om på vilket sorts vis personer hanterar ett "nej tack" till en träff.

Vi har som ni vet bestämda åsikter om vilken typ av människor vi vill ha sex med. Vi är inte speciellt kräsna vad det gäller utseende eller ålder, men extremt kinkiga på attityd, språk, social kompetens och annat som vi finner viktigt.

Därför behöver vi åtminstone några mail fram och tillbaka för att kunna avgöra huruvida exempelvis ett par skulle passa oss för en träff. Det brukar framgå ganska snabbt om vi delar värderingar och har liknande syn på vad som passar sig eller inte.

När vi kommer fram till att vederbörande inte är vad vi söker, så tackar vi nej till en träff. "Tack, men nej tack". Det intressanta är hur personen/personerna ifråga agerar då.

Vissa blir arga eller kränkta och förväntar sig en förklaring till vårt val. Andra blir extremt otrevliga och svarar med svordomar och annat fult.

När detta händer tackar vi vår lyckliga stjärna till att vi faktiskt tagit oss tid att skriva både en och två gånger. För att upptäcka att ens sexpartner inte kan acceptera ett nej i sängen vore en skräckupplevelse! När personer visar närmast sociopatiska egenskaper är vi lättade att vi aldrig ens sågs över en kopp kaffe.

På samma vis blir vi lite fundersamma, fast precis åt andra hållet när vi tackat nej och får ett ytterst civiliserat "ok, det var tråkigt, men jag/vi önskar er lycka till att finna vad ni söker". DÅ börjar vi fundera på om man kanske borde tacka nej till alla erbjudanden oavsett hur lockande de än må vara enkom för att se hur personerna ifråga hanterar ett "tack, men nej tack".

Men det verkar väl lite väl omständigt? Lättast är nog ändå att skriva, läsa och skriva igen. Att försöka läsa mellan raderna och våga ställa frågor. Viktigast av allt är nog att våga tacka nej om det inte riktigt ger rätt magkänsla. Jag litar på magen.