Funderingar och föräntningar

Prinsessan skriver.

Vi har blivit bjudna till några förfester innan EWS festen i Norrköping. Tack alla ni som skickat oss en inbjudan! Jättegulligt, verkligen! Dock har vi en bit att åka, och kommer inte ha speciellt mycket tid över från det att vi landat på hotellet tills dess att vi ska vara på plats i den sexigaste källaren.

Hoppas verkligen kvällen blir åtminstone hälften så bra som vi önskar. Då har vi kommit långt. Extremt långt.

Det utlovas en sexig öppningscermoni. Om det var en sak som inte var riktigt lyckad förra året så var det just öppningscermonin. Ambitionerna från arrangören var höga, men genomförandet blev nog inte som det var tänkt. Hoppas de lärt sig av de misstag de gjorde då, och att de gör annorlunda denna gång.

På S.U.S hade jag som trogna läsare vet en liten stund ensam med en annan kvinna. Under tiden som vi roade oss själva så minglade våra män runt i lokalerna och kikade runt. Där och då missade jag något som vi ofta pratat om efteråt.

I ett rum, som består av en enda stor säng, en dörröppning vid fotändan och fönster runt om låg en stor man och tillfredsställde sig själv. Han låg på sidan längst in i rummet, och på alla fyra vänd med baken mot dörröppningen stod hans (enligt Älsklingen) vackra kvinna och lät sig knullas.

Hon tittade aldrig bakåt mot kön av förväntningsfulla män, och hon rörde tydligen inte en min, eller yppade ett ljud då hon knullades av dessa anonyma män i alla åldrar.

Vi funderar lite på vad som triggade henne? Kanske var det just det, att knullas av okända, anonyma män? Hennes man var inte alls delaktig. Jag gissar att triggades av att se andra män njuta av hans kvinna. Men jag gissar bara. Vi gissar bara.

Swingerslivet är underbart fördomsfritt. Jag har aldrig sett någon höja på ögonbrynet och ge en nedlåtande blick. Jag har aldrig hört någon fnysa föraktfullt. På swingersklubbar är toleransnivån och nyfikenheten på topp. Alla tycks tända på lite olika saker. Och alla är helt okej med det. Tänk om det fanns lite mer av den där toleransen ute i det "riktiga livet"?