Att berätta för andra.

Det finns inte många människor som känner till vårat liv som swingers. De flesta känner oss som seriösa, ordningsamma företagsledare som är engagerade i våra barn. Än färre (om inga) känner till vårt bdsm-liv (som vi bara idkar monomgamt).

Men det finns ett fåtal människor som vi berättat att vi njuter av flera i sängen för. Samtliga blir intresserade och nyfikna.

Kanske passar det inte deras sätt att leva eller deras värderingar, men det finns ingen av dessa som dömande har sett ned på vårt leverne. Snarare blir reaktionen omvänd.

Kanske är det så att vi endast valt att berätta för de som verkligen är flexibla och intelligenta individer som inser att vi alla är olika och som vi känner väl.

Men det känns allt som oftast som om det finns en stor nyfikenhet över swingerslivet. Nästan som om vi finns i en kultur som är lika främmande som en avgränsad stam i centrala Sydamerika.

Den första frågorna som dyker upp är oftast hur vi vågar och om vi inte blir svartsjuka.

Detta har vi också frågat oss flera gånger. Vi anar att det beror på att vi litar genuint på varandra och att vi kan skilja på sex och kärlek.