UG

Prinsessan skriver.

Känner ni igen den där känslan man kan få då det är alldeles för länge sedan man fick känna fysik närhet av en annan männsiska? Att det nästan kan värka i kroppen efter beröring. Har ni känt det någon gång?

För många år sedan kände jag den där smärtan, som inte gick att ta på men som jag förstod berodde på att jag levde ensam utan fysisk eller sexuell kontakt med någon. Självvald avhållsammhet, som ett experiment av något slag...

Lite av samma fysiska behov av att domineras, piskas upp och kuvas känner jag i skrivande stund. Att känna hur min blivande make (bara han) äger och kontrollerar mig. Att känna hur hans händer ömsom smeker, ömsom smiskar min bara rumpa är eggande bortom all kontroll.

Ibland fantiserar jag om att leva 24/7 som hans undergivna kvinna. Tanken är sexig, men det finns trots allt en litet kontrollfreak i mig som kanske skulle gå upp i atomer om jag skulle abdikera fullständigt. Eller?

När Älsklingen spänner ögonen i mig och väser något allt annat än kärvänligt blir jag våt direkt. När hans starka händer håller mig hårt njuter jag fullt ut. Jag tänder på att ha en alldeles egen alfahane vid min sida. Det är tryggt. Det är sexigt. Det är spännande. Det är alltid skönt.

Inom mig pockar den undergivna på uppmärksamhet. Kontrollfreaket har bett alfahanen, min Älskling om lite hårdhänt behandling. Det lovar gott.

När vi haft skönt sex blir jag alltid än mer kåt. När jag har fått vara ug växer det behovet i mig. Mina behov stillas inte då de tillfredsställs. De tar fart och form.

Var ska det sluta?