Det är något ytterst vemodigt med glömda hus och platser. Naturen tar över och visar oss människor hur små vi är på jorden. Hur förgängligt livet är. Vi är bara gäster här och nu.
Att falla i glömska som människa är mer frustrerande än vemodigt tycker jag. Att exempelvis maila ett företag om dåligt bemötande och aldrig få ett svar eller en ursäkt är sjukt irriterande.
Dock är det ännu mer frustrerande att glömmas bort (för jag förutsätter att jag inte ignoreras med vilje) av en person man tycker sig ha någon form av relation med. Jag tycker vi känner varandra tillräckligt mycket sedan vi pratats vid och setts vid flera tillfällen under ett antal år. Då känns det extra illa att ett mail med raka frågor inte besvaras.
Det har gått fem dagar sedan jag ställde mina frågor. Jag hade förväntat mig ett svar vid det här laget. I synnerhet då frågan inte var speciellt svår och den var ställd på ett trevligt vis.
Så, jag ska maila igen och hoppas jag får svar på mina frågor. En gång kan jag bli bortglömd. Ett misstag kan vem som helst göra. Vi är alla mänskliga. Ett mail bland många andra kan försvinna i mängden.
Så. När jag fått svar på huruvida jag och Älsklingen måste stoltsera med vårt swingersliv för alla nattklubbsbesökare på väg ner till källaren så återkommer jag. Jag vet att vi inte är ensamma med våra funderingar - och att fler vill veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar