onsdag 15 januari 2014

Schhhh....

Prinsessan skriver.

Vi swingers är rätt så ljusskygga varelser. Det är klart det finns undantag, men för enkelhetens skull kommer jag ändå använda ordet "alla" och "vi" i detta inlägg.

Vart var jag? Jo, vi swingers är ljusskygga. Vi gillar att ha sex med andra än vår partner - men vi pratar inte om det annat än med en liten noga utvald skara som vi litar blint på.

Människor är inte så toleranta när allt kommer omkring. Människor kan vara rätt så taskiga och dömande. Varken jag eller Älsklingen känner att vi vill lägga ner en massa energi på att försvara vårt sexliv och förklara för dem som inte är intresserade av att förstå eller tänka utanför normerna.

Så vi duckar en smula.

Första gången vi var på klubb på en avsides adress i ett externt handelscentra upptäckte vi att det fanns en annan klubb i samma hus. Det pågick en fest även i deras lokaler denna lördagkväll. Måttligt lyckat tyckte vi. Till råga på allt stod dörren till "vår" klubb på vid gavel i trappuppgången och vem som helst kunde ha gått in. Inte speciellt proffsigt skött tyckte vi då, och vi tycker faktiskt inte det idag heller. Man vill känna sig trygg i att ingen utomstående trillar in i denna hemliga sfär.

Det är en del koder på swingersklubbar som icke-medlemmar omöjligen kan kunna. Dessa koder har vi fått lära oss under dessa år. Reglerna fick vi acceptera och förstå på studs. Koderna fick vi klura ut. Nästan alla vi träffar på klubbar kan dessa koder lika bra som vi. Alla kan reglerna. Inga är fulla. Ingen är skränig och gåpåig, alla är riktigt trevliga och sociala.

De gånger någon slunkit in på klubb utan denna kunskap, för det har hänt, då blir det uppenbart hur fel de beter sig och hur pinsamt det blir. För dem. En klubb ger sina medlemmar trygghet i att vara just den klubben där inte vem som helst slinker in och där ingen som inte kan koder eller regler stör.

De klubbar vi trivs bäst på är de klubbar där dessa regler accepteras och förstås till fullo. Att ha en klubb liggandes mitt på största kroggatan skänker ingen trygghet då dörren är olåst och det alltid finns en känsla av att vem som helst skulle kunna "krascha" festen. Inte för mig i alla fall.

I en källare, med en liten anonym skylt på dörren. I skydd av mörkret rör vi oss helst. Lite som vampyrer? LOL. Vi knackar försiktigt, ringer på en liten klocka och slinker in bakom ett rött draperi. Vi glider tyst i lokalerna, vi stör inga som har sex. Vi respekterar det privata och hälsar med en enkel nick eller ett leende. Sådana är vi.

När vår älskade klubb brann ner för snart ett år sedan trodde vi det var slutet för mr Club. Ett mycket tråkigt och orättvist slut då han sköter sin klubb otroligt proffsigt. Nu blev det inte slutet. Inte för honom i alla fall. Men kanske för oss? Jag hoppas inte det, men jag vet ärligt talat inte.

För den klubb som så passande låg lite avsides, en bit ifrån promenad och partystråken har bytt läge. Den stängda restaurangen på övervåningen har bytts till en nattklubb. Det lugna och hemliga basuneras vad vi hört nu ut på posters runt om i staden. Det hysch hysch vi uppskattar så mycket tycks förlorat. Den diskretion som ger trygghet vet vi inte längre finns.

Ingen skugga ska dock falla på mr Club. Vad som sker på övervåningen är utom hans kontroll. Källaren är han domäner.

På övervåningen skall det dock finnas sängar för dem som vill busa och leka med varandra. Först nattklubben och dansgolvet och ytterligare en trappa upp stora sängar. Men inga andra regler än denna "what happens upstairs stays upstairs". Det kändes väl tryggt? Inte. En nattklubb som är en swingersklubb litegrand. Eller tvärt om?

Jag vet att vi inte är de enda som ställer oss lite frågande till den nya klubbens läge. Jag vet att fler än oss hade önskat ett mer avskilt läge. Men, man kan inte alltid få precis som man vill. Klubben är återuppstånden, den har rest sig ur askan. Vi avvaktar nog ett tag innan vi besöker klubben på nytt, men tids nog...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar