Vi fick tidigare en fråga om vad vi lärt oss i avseendet när profiler är oärliga.
Naturligtvis finns det ingen vetenskap runt detta, men erfarenheten har faktiskt gjort oss en hel del visare.
Den första gruppen är de som krånglar och/eller ifrågasätter.
Vi har dessvärre råkat ut för en hel del av dessa på senare tid. De som inte riktigt vill acceptera våra regler av att jag styr, inget kyssande (bortsett tjej-tjej), m.m.
De skriver med viss tvekan att de accepterar våra regler, men kan samtidigt inte låta bli att ifrågasätta dem.
- "Men det är väl inte hela världen om man råkar kyssa henne".
- "Jag förstår inte vitsen med att inte få...".
- "Men det känns lite känslokallt om man inte får kyssas".
- "Verkar lite långt att åka om jag inte får knulla som jag vill".
- "Jag tycker inte att det är någon idé att skicka en bild på hur jag ser ut, för det visar sig när vi ses".
- "Vi kommer inte om vi inte får sova över hemma hos er".
- "Jag kan inte ha bilder i min profil, för jag är kändis/högre chef/idrottsman/artist/etc."
- "Vi tänkte om jag (killen) kunde träffa er först och ta med min fru någon annan gång?".
Ja, så kan krångel låta i vår inbox på bc. Att med ena handen ge en accept, men samtidigt ifrågasätta våra regler och ramar.
Att helt acceptera en regel och respektera den samma, är mycket besläktade.
Prinsessan visade mig en text av en kille som skrivit till henne. Han skrev om ödmjukhet, lyhördhet och hur respektfull han var mot par och deras regler och ramar.
Det var ett välskrivet brev som visade att denna man förstått precis vad det handlade om att vara extrakille. Precis så som swingers brukar prata om vad man vill ha när man skaffar en extrakille.
Problemet var bara att när Prinsessan skrev våra regler, så visade det sig att han inte var ett skvatt av det han skrivit om sig själv. Han började ifrågasätta mer eller mindre samtliga av våra regler (bortsett från att vi inte har sex mellan killarna).
Vart hade respekten tagit vägen? Var var lyhördheten och var hade attityden av att vara "krydda" tagit vägen? Helt plötslig så ville han att vi skulle vara hans "krydda".
Nej, det räcker inte med ett meddelande som avsändaren dikterat ihop (eller skrivit av) för att vi skall vilja/våga träffa avsändaren. Det kräver några svar som faktiskt visar på att det är hans eller hennes egna ord som skickas. Allt för många skriver inledningsvis bara det de vet att mottagaren vill höra. Men på sikt visar det sig vem han eller hon är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar