Möjligheten att vara hemlig

Prinsessan skriver.

Beträffande vårt swingande har vi valt att begränsa det rent geografiskt. Av praktiska skäl träffar vi inte dem som bor på tok för långt bort - då vi gärna vill träffa folk fler än en gång, förutsatt att tycke uppstår givetvis. Att träffa nya är alltid lite pirrigt och i viss mån läskigt. Vi träffar dem som vill träffas igen

Vi har även valt bort att träffa dem som bor i samma län som oss - för vi vill inte riskera att springa på dem vi träffar på ICA eller liknande. Länet är litet, befolkningen inte speciellt stor och vi värnar om vårt privatliv - och vill inte vara ett ansikte för swingers på orten.

Visst kan vi riskera att gå miste om den "perfekte" extrakillen då vi är så kategoriska på denna punkt. Det är vi medvetna om, men den risken är vi beredda att ta. Fast det var nära att vi gjorde ett undantag för ett tag sedan.

Det damp nämligen in det "perfekta" brevet från en potentiell extrakille - som bodde i länet. Han var också mån om att vara anonym och förstod vårt resonemang. Trodde jag. För när han fått tillgång till våra ansiktsbilder, som sanningen att säga är en smula redigerade - man ser hur vi ser ut även om man inte skulle känna igen oss på ICA om man såg oss där. Tanken var givetvis att denna kille skulle ge oss sin ansiktsbild, ett "ge och ta" agerande som vi kommit överrens om.

Men, det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Vi har valt att låta dem vi har i vår adressbok på BC få tillgång till våra ansiktsbilder - det är ett enkelt sätt att vara både diskret och öppen samtidigt. Detta ville han inte göra. Han tyckte han kunde lägga upp en bild på BC en eller två minuter - och att jag skulle logga in mig dessa minuter för att få se honom. Det tyckte jag verkade omständigt.

Efter en lång tids hattande fram och tillbaka gick han till sist med på att maila en bild till oss - och när den kom visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Vad jag bett om var en ansiktsbild - något ALLA killar, par och tjejer mailat utan att strula och krångla tidigare. Jag hade erbjudit honom möjligheten att pixla sitt ansikte en smula om han ville.Vad jag fick var en helkroppsbild tagen på några meters avstånd med ett sådant pixlat ansikte att han lika gärna kunde klippt av huvudet, skickat en bild på en zebra eller helt enkelt låta bli att skicka en bild alls?

Någonstans får man bestämma sig för om man litar på personen man funderar på att träffa. Finns ingen tillit så ska man nog lyssna på magkänslan och leta upp någon/några andra. Finns förtroende ska det inte vara problem att visa sitt ansikte. Tycker jag.

Killen från länet var när det kom till kritan lika ovillig som oss att träffa någon han kände, och med den insikten har vi nu bestämt att inte göra några undantag från vår regel att bara träffa utsocknes folk.