torsdag 3 oktober 2013

Gör du inte som jag vill så...

Prinsessan skriver.

Varför är folk så lättkränkta? Observera, jag frågar inte om folk är lättkränkta, jag påstår det. Påståendet anser jag stämmer och det är en åsikt jag står fast vid. Folk är lättkränkta.

Vi läser om dem i tidningarna dagligen. Om folk som anser sig blivit så illa bemötta att de kontaktar media för att offentliggöra den orättvisa och dumhet de anser sig blivit utsatta för. Ibland finns det självklart fog för påståendet, att man blivit kränkt. Men i min värld är denna känsla av "kränkthet" något som verkar blivit närmaste ett mode.

En kvinna skrev en sexfråga i någon tidning i veckan. Hennes man hade tagit upp till diskussion att göra något åt ett, i hans ögon stagnerande sexliv. När hennes man "något" drastiska och för hustrun helt igenom oväntade förslag för att hetta upp sexlivet var att ägna sig åt partnerbyte avslöjades slog hon bakut. Hustrun upplever att hon inte vet vem hennes man är längre.

I hemmet råder nu enligt hustrun något som närmast kan liknas vid "kalla kriget". Mannen vägrar prata med sin hustru och behandlar henne med total tystnad, vilket får sägas vara ett extremt dåligt sätt att öppna upp för ärliga och givande diskussioner kring sexlivet. En diskussion handlar inte bara om att få gehör för sina önskningar, utan även förmåga att lyssna på de invändningar som kan komma istället för accept.

Partnerbyten är nog ett minst sagt ovanligt första steg i ett försök att "hetta upp" ett trist sexliv. Jag kan tycka att maken borde anat att det finns rimligare sätt att öppna upp diskussionen på. Man bör nog mjukstarta och fråga sin partner om han/hon är nöjd/missnöjd. Om det finns fantasier och tabun som man kanske drömmer om men inte vågar/vill uppleva. Att bara häva ur sig att lösningen på samlivet heter "partnerbyte" - sex med någon annan är lite naivt - för att inte säga korkat. (Förlåt, men det tycker jag verkligen)

Det var inte hustrun som i slutändan blev den mest kränkta - av makens förslag, det var maken som blev kränkt av att hustrun dissade förslaget. Det är inte maken som nu söker hjälp om hur de ska komma vidare i detta, det är hustrun. Ibland blir det så fel. Intentionen var kanske god från början, maken ville kanske fixa något för att sexlivet skulle bli bättre för dem båda? Frun har dock inte tolkat hans agerande så. Hon har tolkat det som han ställt ett ultimatum på henne. Partnerbyte eller "arga leken" på obestämdbar tid. Man kan inte tvinga någon till partnerbyte. Vill man ens det?

När jag och Älsklingen funnit varandra och tillbringade hela nätterna vakna och nakna tillsammans så pratade vi också en hel del. (Fan trot) ;-) Vi pratade om allt, och särskilt om sex och relationer. Jag upplevde och vet att Älsklingen också upplevde att vi hade väldigt högt till tak. Toleransen var hög, och jag litade på att Älsklingen inte skulle döma mig. Jag kände mig trygg, och trygghet är en förutsättning för ärlighet.

Vi berättade för varandra om fantasier, "turn-ons", drömmar. Om tabun och om saker som vi inte nödvändigtvis ville uppleva IRL, men som ändå gjorde oss kåta. Jag berättade om min längtan att få uppleva en swingersklubb. Jag ville bli tittad på när jag hade sex med Älsklingen. Det var min turn-on då. Vad hade hänt om jag sagt att jag ville testa MMF, MMMF eller PB? Jag tror i ärlighetens namn inte att jag lyckats skrämma bort min Älskling, men jag tror att "tröskeln" till ett dekadent sexliv blivit för hög för att vi skulle komma oss för att ta det där steget och se varthän resan bär.

Varje resa, även den runt jorden, börjar med ett enda kliv. Ett litet kliv är de allra flesta villiga att ta för sin partner om de är måna om att vårda och utveckla hela sin relation?

Vill du att din make eller maka ska vilja testa partnerbyte så förslår jag att ni börjar med att besöka en swingersklubb. Ni behöver inte ens ha sex där inför andra, utan känn på stämningen - helt utan krav på varandra. Då har ni satt bollen i rullning och gett goda förutsättningar för en spännande resa.

Kan ni inte prata med varandra alls så hoppas jag ni söker hjälp hos familjerådgivningen i er kommun. Kan man inte prata (eller lyssna) så kan man inte lösa problem.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar