lördag 5 oktober 2013

Vi står för vår läggning, men tvingar den inte på andra...

Han skriver:

För fem år sedan, så bodde jag och Prinsessan med ett avstånd som var lika långt för mig som att ta mig till Berlin. Avståndet gjorde att vi fick börja vår relation med sex på distans.

Vi tittade på samma porrkanal på tv på kvällarna och berättade vad vi gillade och hur vi ville knulla.

Kanske var det just denna starten av att kommunicera om sex som gjorde att vi idag är så öppna med vad vi gillar och vilka äventyr vi vill uppleva.

Det var inte helt ovanligt att vi också kom tillsammans under tiden vi tittade på porrfilm. Jag kan fortfarande komma ihåg hur jag vid ett tillfälle var så kåt av när Prinsessan berättade hur hon gärna ville bjuda på min kuk till en annan kvinna och hur gärna hon ville ha två killar samtidigt. Jag kommer ihåg hur jag kom utan att ens behöva röra min kuk. En upplevelse som jag tidigare aldrig upplevt (Det tar normalt mycket tid innan jag kommer).

Men ibland satt jag på jobbet och skrev erotiska och porriga berättelser till Prinsessan. Då jag är egenföretagare hade/har jag möjligheten att göra detta utan några som helst skuldkänslor.

Berättelserna var blandningar av vad jag gick igång på ihop med vad Prinsessan gick igång på. I början var berättelserna ren fiktion och hade inget med verkligheten att göra. Men successivt har dessa berättelser blivit av mer verklighetsberättelser. Vad vi gjort eller vad vi skall göra.

I början när jag skickade mejlen kunde jag räkna ner tiden. Efter en stund så ringde telefonen och Prinsessan andades tungt.

Med en klump i halsen berättade hon att hon hade en dildo djupt i sin fitta och att hon skulle komma i mitt öra vilken sekund som helst.

Ja, ni förstår säkert att detta startade en reaktion som gjorde att jag sedan var tvungen att diskret uppsöka en toalett på jobbet och "runka av".

Ungefär så här såg vårt distanserade sexliv ut under en period. Efter att ha flyttat ihop, så började vårasexuella utsvävningar med att träffa singelkillar, singeltjejer och par.

Igår fick Prinsessan en tidning av mig. Denna tidning har satt henne i den roll jag vill ha henne i sexuellt. Att vara mig sexuellt undergiven.

Om det nu av någon anledning skulle finnas en radikalfeminist som läser detta och tycker att detta uttalandet var plumpt, är det viktigt att också förklara att Prinsessan är naturligt undergiven och skulle ha vårt att ha sex med mig om jag bad om att bli dominerad av henne... Dock är hon monogamt undergiven, vilket betyder att hon inte delar denna roll med andra killar.

Hur som helst, så skrev jag en novell till henne om vad hon kommer att få uppleva en solig dag i framtiden. Om allt går som vi vill och tror och om alla om och men blir till vad vi hoppas så är detta en berättelse om framtiden.

När jag läste den igen så såg jag hur kinky vi är... Ops, tänkte jag och blev faktiskt lite varm om kinderna. Är det så att vi har tagit så många steg att vi inte längre förstår oss på de människor som högljutt fördömer sexuell nyfikenhet.

Men efter en stunds reflektion, är det just detta som är vi. Att kunna/vilja/våga berätta vad vi tänder på just nu!

Ibland handlar det om swingersfester, ibland om extrakillar, ibland om extratjejer, ibland om bdsm och ibland om sex i mörka rum... Allt handlar om vad jag och Prinsessan njuter av. Vi bryr oss inte om normer och vad som är rätt eller fel enligt andra människors rigida sexuella moralsyn.

Men varför skrivs det i media och på nätet om dessa "swingers som har sex med vem som helst, var som helst". Dagstidningar målar upp bilder av hur swingers har sex överallt på våra badstränder och hur swingersklubbar stör grannar som försöker vara moraliska...

Vi är två galet empatiska människor som hjälper massor av människor. Vi hjälper barn, stöttar en massa ungdomar och är snäll mot våra medmänniskor. Vi är sociala, vänliga och skulle kunna idka våld för att skydda någon oskyldig. Vi är ärliga mot människor och har valt att inte tala bakom ryggen på andra. Vi vill ha snälla människor nära oss och onda människor så långt bort från oss. Vi har civilkurage att stå upp för det som är fel och vi låter inte andra med automatik ha rätt bara för att de kallas majoritet...Detta är det liv vi valt att leva.

Vem har då rätten att döma oss för hur vi njuter av sex?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar